Archive for the 'Politik' Category

Förtidsröstningen är igång

Det har hänt mycket sedan jag bloggade senast. Jag borde blogga oftare. Och varför måste det bli sent innan jag kommer på tanken att blogga, det är ju inte ens ”idag” längre. Nåja, till saken…

Igår var första dagen man kunde förtidsrösta. Jag levererade valsedlar till Kommunhuset i Strängnäs en halvtimma innan röstningen började. Men trots att jag väntade där så blev jag inte först med att rösta, jag blev tvåa. Det blev en liten kö innan öppningen för att få lämna in sin röst.

Om det inte hade varit för ”Rösta på Piratpartiet”-dagen så hade jag nog valt att vänta med att rösta. Vi har fler bra kandidater men mitt kryss hamnade tillslut på Christian precis som i riksdagsvalet. Hans erfarenhet från att vara aktivist mot mjukvarupatenten i Bryssel fällde avgörandet.

Annonser

En vitamininjektion i patentdebatten

Patentfrågan verkade ha kommit i skymundan till förmån för bl.a FRA-debatten. Då är det bra att Christian Engström påminner oss om Piratpartiets altenativ till medicinpatent. Det var patentfrågan som fick mig att bli medlem i Piratpartiet.

Ett patentlöst område där det behövs mer forskning är vitaminer. Jag har fått intrycket att det forskas väldigt lite om vitaminer. Orsaken sägs vara att det inte finns något incitament att forska då vitaminer inte är patenterbara. Jag har för mig att jag har fått det från något nyhetsprogram på TV (förmodligen SVT) i våras eller tidig sommar. I alla fall, man borde kunna göra någonting i det här området för att visa att det är möjligt att forska utan patent. En vitaminfond kanske? Efter en snabb sökning på internet ser det inte ut som att det finns någon.

Jag vill också passa på att påminna om BioForge som applicerar opensource-tanken på medicinområdet. Det finns själ att återkomma till detta då det var ett tag sedan jag läste om de.

Gårdagens heldag

Igår blev en lång dag. Den började med 3 väckningar och ett letade efter en av mina lila skjortor som jag lagt undan för demonstrationen. Det blev ingen frukost hemma så jag hoppades på att hinna köpa frukost i Stockholm.

Medan jag väntade på tåget, passade jag på att klistra på några nya skrivarpapper på plakatet för att ändra budskap men jag han inte skriva något där. Ombord på tåget läste jag några bloggar som jag laddat in på olika flikar i min webbläsare och följde några länkar när mitt USB-modem för mobilt bredband hade täckning. Tåget blev försenat p.g.a växelfel så det blev ingen frukost.

Jag kom i alla fall fram till Mynttorget lagom till 10:30 då demonstrationen skulle börja. Vid detta tillfälle passade jag på att skriva ner mitt budskap på skylten. Vi stod där ett tag och flera talade i megafonen. Sedan gick vi vidare till Storkyrkan men vi fick inte riktigt plats där och polisen bad oss att gå runt hörnet till Slottsbacken så att de kunde spärra av området vid kyrkans ingång. Christian Engström beskriver dagen bra.

När vi passerar Mynttorget på väg mot Sergels torg stod några motståndare mot förbifart Stockholm där och hade ingen chans att varken höras eller synas när vi gick förbi. Vid första trafikljuset på Drottninggatan tittade jag bakåt och fick se en större grupp människor än vad vi var vid Storkyrkan och jag kan tänka mig att flera kanske inte hade planerat att demonstrera den dagen.

Jag hamnade långt fram i demonstrationståget och när vi kom fram till Sergels torg valde jag att ta trapporna i stället för rampen. Vår ankomst måste varit en fin syn, men jag kan inte bedöma det. Efter några tal fick en kompis ta över skylten medan jag gick iväg för att köpa något att äta. Jag kom tillbaka ganska snabbt med tanke på hur lång kön var. Sedan stod jag där med min skylt och lyssnade. En av de talen som fastnade hos mig var den om att Europakonventionen är ett golv att stå på och inte en ribba att hoppa över (minns inte vem som talade).

Efter att demonstrationen var över gick jag iväg för att äta på riktigt och sedan vilade jag i en föreningslokal nära Humlegården. Detta ledde till att jag kom lite sent (19:30) till Hötorget. Jag skulle uppskatta att det var ungefär 20-30 personer där, bl.a Oscar Swartz.

Folk lämnade oss successivt och när ledamöter (jag räknade inte hur många de var, men de var nog ungefär 20) gick ut för att ta en rökpaus runt 20:30 så var vi bara 10 personer kvar, men vi syntes. Polisinsatsen var bra även på Hötorget och folk som passerade uttrykte sitt instämmande. En man kom fram och berättade att han jobbat som hantverkare på FRA och att han en gång sett en anställd läsa en rysk tidning upp-och-ner.

När rökpausen var slut satte vi upp de hemmagjorda flaggor, vars motiv var en överstruken kamera, och 9 av oss gick iväg till föreningslokalen som jag nämnde tidigare. När vi kom tillbaka vid tiden då konserten skulle sluta (d.v.s 22:00) så hade riksdagsledamöterna redan åkt. Vi stod kvar och pratade en stund innan vi splittrades för att gå till resp. kollektiva färdmedel hem. Mitt tåg kom fram till Strängnäs station något försenat vid midnatt och då var jag trött.

Jag vill bara säga att jag inte tänker vara tyst

Igår gjorde jag något som jag inte trodde att jag skulle göra. Jag ställde mig på trappan utanför riksdagens huvudentré och sa några ord till de som fortfarande var kvar efter kvällens votering. Det var första gången som jag ”talat” inför ”publik” utan att staka mig eller tveka och första gången det var frivilligt.

Privatlivets gravstenEfter att FRA-lagen röstades igenom samlades vi utanför huvudentrén för en sorgemanifestation där några, som vad jag uppfattade kom från LUF, tände ljus framför privatlivets grav. Därefter sjöng den traditionella nationalsången med Per Ströms alternativa text ”Du gamla, du ofria” (för femte gången). Det hölls tal, det hölls en tyst minut, det knäböjdes främför graven (jag också) och det hölls några fler tal med en påtaglig besvikelse (milt uttryckt).

Sedan gick jag upp och sa det jag sedan skrev som rubrik på detta blogginlägg (med en viss osäkerhet om jag sa ”vill” eller ”ville” och om jag tackade eller inte). Efter detta plockade jag upp mitt plakat (den till höger med texten: ”FRA-lagen leder till självcensur”) och skyndade iväg för att hinna med tåget. Bakom mig hörde jag ropen skalla: ”Stoppa, stoppa, stoppa FRA!”.

När jag kom hem strax efter midnatt så skrev jag första raden på detta blogginlägg. Sedan somnade jag.

Igår bar jag vitt, idag bar jag svart.