Arkiv för juni, 2008

Försäkringbolagen minns allt om dig

Jag hade redan ett stor misstroende mot försäkringsbranchen innan jag fick reda på att de systematiskt inhämtar journaler och att läkare har börjat tveka att skriva ner vaga misstankar om att barnet kan ligga i riskzonen för att drabbas an en viss sjukdom.

Nu har Socialstyrelsen slagit larm om att försäkringsbolagen sparar sekretessbelagd patientinformation långt efter att personen i fråga slutat vara kund eller till och med avlidit. Läs artikeln.

Tidigare har jag hört om försäkringsärenden där försäkringskunder som behövt använda sin försäkring fått välja att förbruka sin försäkring eller låta bli att använda den.

Mina föräldrar betalar förmodligen fortfarande en försäkring som de tecknade i anslutning till att jag föddes (för 25 år sedan). Jag fick för inte jättelänge sedan ett erbjudande att ta över försäkringen men orkade inte bry mig just då.

Jag har låtit bli att skaffa en hemförsäkring tidigare för att jag ansett att jag betalar mer än den nytta den skulle kunna ge (fullt medveten om vad jag säger nej till) men gick motvilligt med på att skaffa en hemförsäkring i vintras efter en diskussion med personer i min närhet.

Jag vill avslutningsvis påpeka att jag har läst villkor från flera försäkringsbolag och inte gått med på de men grundtanken bakom försäkringar tycker jag är bra.

Annonser

Jag vill bara säga att jag inte tänker vara tyst

Igår gjorde jag något som jag inte trodde att jag skulle göra. Jag ställde mig på trappan utanför riksdagens huvudentré och sa några ord till de som fortfarande var kvar efter kvällens votering. Det var första gången som jag ”talat” inför ”publik” utan att staka mig eller tveka och första gången det var frivilligt.

Privatlivets gravstenEfter att FRA-lagen röstades igenom samlades vi utanför huvudentrén för en sorgemanifestation där några, som vad jag uppfattade kom från LUF, tände ljus framför privatlivets grav. Därefter sjöng den traditionella nationalsången med Per Ströms alternativa text ”Du gamla, du ofria” (för femte gången). Det hölls tal, det hölls en tyst minut, det knäböjdes främför graven (jag också) och det hölls några fler tal med en påtaglig besvikelse (milt uttryckt).

Sedan gick jag upp och sa det jag sedan skrev som rubrik på detta blogginlägg (med en viss osäkerhet om jag sa ”vill” eller ”ville” och om jag tackade eller inte). Efter detta plockade jag upp mitt plakat (den till höger med texten: ”FRA-lagen leder till självcensur”) och skyndade iväg för att hinna med tåget. Bakom mig hörde jag ropen skalla: ”Stoppa, stoppa, stoppa FRA!”.

När jag kom hem strax efter midnatt så skrev jag första raden på detta blogginlägg. Sedan somnade jag.

Igår bar jag vitt, idag bar jag svart.

Start på ruta 0

Så där ja… Nu har jag en WordPress-blogg. Jag vill egentligen använda min egen (mindre avancerade) bloggmjukvara på min egen server, men den är avstängd och kommer förmodligen aldrig tillbaka till internet.

Nu har jag skrivit tillräckligt för en första bloggpost, ses på ruta ett.